För ungefär fem år sedan satte jag en ros vid förrådsväggen. Den har levt där i en tynande tillvaro sedan dess, måste jag erkänna. I år hade jag glömt bort att den fanns för den syntes ju inte. Det var bara några torra pinnar där, som jag klippte ner.
I går gick jag ut för att leta efter blommor att sätta på bordet till mina gäster och nobelservisen. Då såg jag den här lilla, håliga, söta blomman där i rabatten. Rosenbusken hade bara orkat växa upp 30 centimeter högst. Jag böjde mig ner för att lukta på den och den doftade så gott som jag tycker att rosor ska dofta. Nu får jag fundera ut ett nytt ställe för den att växa på. Mullrik, varm jord ska den få på ett skyddat ställe. Hoppas att vi ses igen nästa år! Fram till dess den vissnar ska jag njuta av att se på den och lukta på den, nära, nära mig.
Rosen heter Flora Danica.