Kreativitet – när då?

När ska jag hinna med att vara kreativ egentligen? I morse hade jag början till en sång i huvudet medan jag körde till skolan. Men så fort jag kommer till skolan är det som om jag lämnar mitt privata liv och skolans liv kommer i första hand. Som Pavlovs hund är jag då. Sången försvann ur mitt medvetande, för att komma tillbaka delvis, så fort jag klev in i bilen igen på kvällen, för att åka hem. Jag hade ingen bandspelare med mig. Det skulle jag kanske ha. Inspirationen kan komma när som helst tydligen. Att arbeta heltid är hämmande för kreativiteten. I alla fall den egna, privata.
I mitt jobb behöver jag också vara kreativ, men det är på ett annat sätt, för någon annan, i ett bestämt syfte. Idag kände jag faktiskt också skolkreativiteten komma och började göra ett nytt kortspel, som handlar om att para ihop ett djur med verbet för hur det låter, ex Björnen brummar. (Talpedagoger i allmänhet älskar att göra olika korthögar till olika spel.) Jag inser nu att det var rätt länge sedan jag gjorde ett ordentligt kortspel. Och jag kände lust till att göra det med. Jag hade dessutom tid att sitta och göra en provupplaga. Tid är en viktig faktor i processen att vara skapande. Tid och ett lugn. Det finns kanske hopp för mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.