Sista påsklovsdagen!

Det är inget svårt att vara ledig. Det är ofta svårt för lärare att börja jobba. Det är lite konstigt för vi är ju borde ju bli vana vid att börja jobba efter alla lov vi har, så många, år efter år. Jag har en inkörssträcka till att börja tänka på jobbet efter längre tids ledighet, som det varit nu. Och jag har varit långt borta från vardagsvärlden. Och så vet jag också att så fort jag är på jobbet och träffar alla barn, då är jag där! Det är tänketiden innan som är värst, som det med att planera något slags vettig verksamhet, att återfinna alla utsläppta trådar, att inse att jag är här och inte där. Antagligen handlar min söndagsångest också om en rädsla för att inte vara tillräckligt bra. Att alla goda idéer kanske tar slut. Att barnen har glömt vem man är. Att jag inte kan något alls och att det nu ska avslöjas. Att livet utanför skolans värld tar slut. Ja, jag ser vad knäppt det ser ut, denna fantasirädsla. Och så skönt att den försvinner när jag väl är där. Det enda som är sant för mig är att orken till att leva även utanför skolan blir starkt begränsad. Jag orkar inte mycket mer än att jobba och jag som har så mycket annat att göra också. Får se om det går att hitta en balans i att jobba och dessutom ha en rik fritid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.