Nu har jag kommit fram till Skagen och det är så fint att vara tillbaka. Resan till Göteborg gick snabbt, trots dimma från Jönköping till Göteborg. Sedan hittade jag inte alls till min farbror, utan fick ringa och be honom rädda mig, när jag körde vilse direkt jag kom fram. Tingstadstunneln har jag nu sett många gånger. Det var roligt att se hans och fasters hem. Min farbror är så konstnärlig och både snickrar och målar. Tack för att ni tog emot mig så gästfritt!
Jag har boat in mig i mitt rum, Dynan. Det har varit en kvällsmässa med nattvard. Fint! Jag har fikat med personalen här och de har faktiskt cyklat omkring på min cykel, som jag skänkte hit när jag var här för sex år sedan. Jag hade målat orden DANAS HOJ på ramen. Den skrotades så sent som förra året bara. Nu får jag låna en annan cykel av kyrkan hela veckan. Jättebra! De som jobbar här verkar snälla. Jag behöver snälla människor omkring mig den här veckan. Jag är lite ur balans och ser inte min riktning klart. Jag går omkring som i en dimma. Både inom mig och på riktigt. Sikten är verkligen dålig. Luften är varm och havet är kallt. Då blir det dimma. Mina ständiga frågor ska jag fundera på. Vem är jag? Jag är Dana, som döptes i Skagen. Vad vill jag? Hitta min mening med livet just nu. Hur vet jag att det är det jag vill? Tja… jag bara måste göra det. Jag har inget svar mer än så. Jag har varit nere vid stranden och pratat med havet. Havet har hört allt. Jag antar att Gud då också har hört allt. Så skönt!
Bilderna syns när Mike har hjälp mig att lägga in dem i rätt program. Svårt härifrån Skagen…