Solen skiner. Snön gnistrar vackert. I alla fall på förmiddagen. Sen blåser det upp mer och mer.
Snart ska jag gå ut och leta efter en svan. Ja just det, en svan! Jag har en, jag behöver en till. Nej, inga levande svanar, som den där tanten som samlade levande svanar som hon tog hem till sig. Och inte heller en sån svan som Jan möjligen hade. Nix!
I morgon ska jag ha språksamling med de yngsta barnen och de har hjälpt till att hitta ord om svanar, för jag ville skriva en sång om svanar, för jag tycker det ska finnas en sång för barn om svanar. Och så finns ordet svanesång, det är ju något annat än en sång om svanar. (Avskedssång enl SAOL, 2006. Avskedsdikt till livet och diktningen, en skalds sista dikt, dödssång, avsked till sin lyra, enl Svensk synonymordbok, 1992) Är det därför ingen vågar skriva en svansång, av risken för att det blir ens sista sång månne? Jag vågar i alla fall. Det ska förhoppningsvis inte bli min sista sång. Min svanesång kommer INTE att handla om svanar i alla fall. DET är jag helt säker på. (Så säker man nu kan vara över livet, som inte lovar en något.)
SÅNGEN OM SVANARNA
Det var en gång en liten svan, som simmade förbi en gran.
Han hade lång hals. Han hade lång hals.
Det var en gång en annan svan, som flög förbi en annan gran.
Hon hade vita vingar. Hon hade vita vingar.
Det var en gång en liten svan som hittade en annan svan.
De lekte med varann. De lekte med varann.
Det var två vita svanar här, som simmade i vattnet där.
De tyckte om varann. De tyckte om varann.
Det var en fin svansång tycker jag. Borde sättas musik till!
Varför heter det förresten ”Svanesång”. Kanske något att fråga hr Andersson på spraket.se…
Hej Musikanta!
Tack för orden om sången. Det finns musik till den.
Lycka till med frågandet.