Året som gått.

Jordgubbar o choklad Jag vet inte om jag egentligen vill tänka på året som snart gått, inte just nu, när jag precis har det extra svårt. Fast året har ju varit både uppåt ↑ och neråt ↓. Som livet är. Jag ska inte glömma allt som varit bra. Jordgubbar och choklad på Kulturhuset till exempel, eller hur Stig! Och trots allt finner jag fotfäste i tillvaron också här och var.
Jag kommer i kris med vissa mellanrum. Så också i år. Ungefär två större. Megastora! Årets första del började med kris och stor sorg. Trots det åkte jag till Danmark och Skagen i påskas. Allt var bra, utom hemresan.
Jag avslutade gestaltfortbildningen i våras och jag vet nu att jag vill fortsätta med gestalt i framtiden.
Jag började läsa danska på universitetet på hösten och det har varit så himla kul att göra det! Bra beslut! Studierna har fyllt ut mina helger och de jag läser ihop med är trevliga danmarksnördar, precis som jag.
Jag har inte än givit upp min ambition att spela in sånger på portastudion, det projektet har fortskridit, dock i väldigt långsam takt. En dansk coverlåt är på gång i alla fall. Gitarr och bas är inspelade. Kvar är trummor, sång och mixning.
Jobbet har varit min trygghet hela året och där får jag skratta, sjunga och ha det bra mesta tiden. Sånt är viktigt absolut. Vi har bytt arbetsställe och kommit till en väldigt trevlig skola och jag har mitt rum, mina fina elever och mina kära arbetskamrater. Puss och kram till alla där!
I Norrland i somras fick mitt fritidshus en ny fasad och jag har bara lite mardrömmar om att det är felisolerat. Skulle det inte vara ett lager med plast emellan med? Avloppet blev också delvis bytt i källaren. Jag arbetade hårt hela sommaren där. Hösten har, på grund av renoveringen, varit svår ekonomiskt och jag har levt på kredit i flera månader. Må pengar flyta in bättre under nästa år och inte bara flyta ut! Drömma kan jag ju!
Relationer och sånt har jag ju svårt med fortfarande. Jag har börjat träffa gamla vänner mer under året. Ett par vänner har jag återfunnit. Det är lycka. Någon har jag lämnat utan tillsyn. Vänskaper är inte enkla. Jag vill helst ha det enkelt. Jag vill vara glad i att ses i alla fall.
Att bygga upp nya relationer är inte lätt. Jag är helt klart rädd för kärlek och kroppslighet och jag tror inte att jag kan eller vill bli kär igen. Det är så smärtsamt.

Jag hade en önskan i somras och den slog in. Nu kan jag säga:
– Åtminstone en gång i mitt liv har jag sett dervischerna dansa!
Hösten har gått i Rumis tecken under detta jubilerande 800-årsminne av Rumis födelse. Jag har varit på föredrag, hört sufisånger, lyssnat på vackra persiska rumidikter, sett dervischer, hjälpt till att starta en dansk hemsida om Rumi, sufism och mystik och översatt danska rumidikter till svenska.
Året slutade sedan i ny sorg. Det började med att min före detta svärmor dog hastigt. Julen blev sedan inte alls som jag hade tänkt mig. Jag och barnen åkte till Småland. Allt var bra där, utom hemresan.
Jag vet att ingenting är beständigt. Allt förändras hela tiden. Ibland tar förändringar lång tid. Och ibland tar det en sekund och så snabbt kan livet bli en mardröm. Ska verkligen livet behöva vara så prövande? Så är det visst både för mig och för andra. Det är bara att kravla sig upp. Igen. Bearbeta det som hänt. Igen. Ta nya tag. Igen. Jag har gjort det förr. Jag gör det igen. Jag får hjälp av andra i det här, tack alla stöttande, goda, rara. Jag vet inte vad meningen är med det svåra som händer, eller om det ens finns en mening, det får jag nog inget svar på just i år. Kanske nästa år.
Bra att det kommer ett nytt år. År 2008. Det är hög tid för det nu. Bort med det gamla och in med det nya. Gott Nytt År.

4 svar på ”Året som gått.

  1. Jaaaaa!!!! Kanske med champagne till? Fast inne i värmen då. Kram kram kram! Tack för det här året!

  2. Jordgubbar m choklad och champagne ska man ha. Gott nytt år från hemkvarteret!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.