Idag var jag inne i stan på eftermiddagen för att äta en meny ihop med tio tal-och hörselpedagoger i Tyresö, arbetande och pensionärer. Jag hade bokat lokal och beställt maten.
När vi kom var borden ännu inte dukade och när det var dukat var det uppdelat på två olika bord. Vi bad dem ändra till långbord och visst, så blev det.
Förrätten kom in och vi åt laxen och tittade på menyn och funderade på vad den illgröna såsen var. Det var gott i alla fall och vi var hungriga. Några ville beställa in vin, men vinrättigheterna skulle komma först nästa vecka fick de höra. Tydligen hade ägarförhållandena ändrats sedan sist.
Sedan kom varmrätten in. Potatismos och järpar med små pyttebroccolibitar strödda över. Nä, inte vad vi skulle äta! Och inte ens gott tyckte de som provsmakade. Så snopet! Jag gick och sa till men vår mat fanns inte att uppbringa, fläskfilén med potatisgratängen och sockerärtorna. Och den vegetariska rätten var lax. Hon som ville ha glass fick en hel liter vaniljglass i kuber och en stor skål med chokladpudding? till. Inte glass med konserverad frukt, banan och chokladsås, som jag beställt enkom för henne.
Det var trist och jobbigt för oss alla. Särskilt för restaurangchefen. Oj oj oj! Det märktes att hon hade gjort fel förut med. Den andra personalen var väldigt irriterad. Jag var gråtfärdig. Nåväl, vi blev erbjudna pajer, soppa eller lasagne och det slutade bra. Vi fick en god kaka till kaffet. Och det bästa av allt var att vi slapp betala hela kalaset. Jag har aldrig varit med om maken! Istället samlade vi in matpengar till en ideell förening.
Jag brukar inte ta på mig att beställa mat för stora sällskap. Jag ska inte göra det igen på ett bra tag. Om ett år kan jag nog skratta åt det hela. Redan nu i kväll är det ju en bra historia. Fast för mina kollegors skull och de som gick i pension hade jag hellre önskat mig en redig och fin middagsbjudning som hade kostat det vi hade gjort upp om från början.