Idag har vi varit på hundtävling. Grannens Vittra, en svart labrador tävlade med sin husse. Hon var så duktig. Husse med. Jag som skulle filma med nya videokameran var inte duktig: jag hittade inte alltid inspelningsknappen. Typiskt! Men början och slutet kom med i alla fall.
Och jag har skrivit flera bloggar idag och något händer när jag ska ändra i texten och jag klickar på backsteg och texten försvinner ut i intet, datorn tror att jag ska gå bakåt till föregående sida. Det är datorns fel! Jag förstår ingenting och så är det bara. Jag blir galen!
Åter till hundarna, vilka olika personligheter de är, ingen lik den andra. Roligast efter Vittra, var den lilla pudeln och som tredje roligast var den lydigaste hunden som jag gissar kom etta totalt. (Den kom visst tvåa fick jag veta sen.) Hunden som sprang iväg från tävlingen var ju också rätt kul att se…
Jag förstår att hundar för människor tillsammans. Folk vi aldrig hade sett förr pratade på direkt, som om vi kände varandra. Och vi som inte ens har hund. Jag har själv inte någon längtan efter hund. Fast jag kan förstå att andra älskar hundar. Jag älskar katter. Katter får mig att koppla av och känna vardagslycka. Särskilt min gulleprosit. Och när jag säger kisse till hunden Vittra, betyder det att hon är min favoritkatt bland hundar. Så är det! Grattis till förstapriset! Foto: grannen!