I Danmark.

Så har jag kommit till Danmark på en längre ferie. Om jag nu har ferie mer.. Nå jag ska i alla fall vara här i tre veckor hade jag tänkt, om jag inte ångrar mig.
Tre veckor är kort tid, men varje dag känns oändligt lång när jag vaknar. Det är märkligt.
Hej då till Sverige i alla fall ett tag. Men jag lyssnar på svensk radio fortfarande. Det ger en trygghet som jag behöver. Jag är inte helt beredd att klippa av banden än.

beskrivning

Hej Danmark! Kanske kommer jag denna gång se Kronborg Slot? Det är i alla fall en av mina planer. Jag har tänkt att vara kulturell och gå på museer, vara ute i naturen, träffa vänner. Om de nu vill se mig. Det var länge sedan jag var här och det är inte helt lätt att hålla igång en vänskap när vi inte ses så ofta. Facebook hjälper en del, men inte helt.

beskrivning

Den första danmarksvännen såg jag faktiskt i Sverige, utanför Eslöv finns ett Divinya. Jag fick sova över där och när jag skulle åka fick jag ett fång solrosor i present. Det var en vacker gest som rörde mig. Och jag får hyra en väns fina sommarhus här i Gilleleje. Jag är otroligt tacksam och glad för det! Hon var den andra danmarksvännen jag träffade. Vem blir den tredje?

beskrivning

Ja vad har jag nu för planer? Upptäcka mer av Själland. Men oj! Lilla Danmark känns plötsligt för stort för mig. Jag blir lätt för bekväm för att resa och upptäcka nytt. Fast jag får intala mig själv att jag inte behöver göra allt de första dagarna. Inte heller första veckan. Jag behöver också vara hemma och skriva, läsa, se på tv, ha kontakt med mitt inre och inte bara se det som är utanför. Men jag får intala mig själv att det är ok att ta det lugnt med. Så idag stannar jag hemma och kurar. Det är ju också en vilodag, en söndag. Jag har suttit i solen och njutit tills molnen kom.

beskrivning

Bakade en äppelpaj med ett svenskt äpple och ett danskt äpple. Vaniljsåsen får symbolisera Öresund då.

beskrivning

Första dagen jag var här, i onsdags, var det stålande sol och varmt. Dagen efter blev det nästintill storm. Styv kuling i alla fall helt klart. Jag gick ner till stranden och kunde knappt stå kvar i vinden. Kameran skakade. Men jag är lycklig över att vara här och stå nere vid stranden och uppleva detta.

beskrivning

Jag var inne i stan, i Helsingör, en dag och fixade lite småsaker. Men jag blir mest trött av städer. Har inget tålamod att vara där faktiskt. En insikt. Men nere på stranden igår, där fick jag en aha-upplevelse, det är ju därför jag är här, för att gå på stranden och höra vågorna rulla in och se kraften och fåglarna och sanden och vara i naturen. Plötsligt började mina sånger sjunga i mig. Det var en mäktig känsla. Tänk att jag har skrivit sånger! Och inte är de klara och insjungna än. Dock utgivna i en diktbok. Här har jag verkligen något att ta tag i, så här efter pandemin. Och i lugn och ro, utan att bli trött av andra saker. Just do it! Hoppas jag gör det när jag är hemma igen.

DANAS SÅNG – om tro, hopp och kärlek – började sjunga i mig på stranden.
Här är lite av den texten:

Min vandring här på stranden tar aldrig slut, jag går
så länge benen bär mig, i alla mina år.
I sanden ser jag fotspår från andra mänskor, och jag
är ensam och ändå inte, Gud är med mig varje dag.

Vart leder stegen? Vart ska jag gå?
Ser inte framåt än…
Är vilse i livet – har tappat riktningen
och ändå är jag hemma här.

Jag pratar med havet utan att få svar.
Havet brusar på…
Fortsätter att prata – någon lyssnar på mig ändå.
Gud är nära här!

beskrivning

Jag behöver inte plocka fler snäckor, jag har så det räcker. Men stenar med hål i, kan jag inte låta bli att plocka upp. Nu har jag två. Den andra stenen är liten och har faktiskt två hål. Kanske till ett halsband?

beskrivning

KLart jag har drömmar om vad det blir av mina dagar här. Jag vill ju prata danska. Höra danska. Se andra. Hoppas jag kommer bli nöjd, mätt, tillfreds. Jag är ju van vid att ha projekt igång. Här har jag inga byggen att göra. Ingen målning. Men vardag; sova, duscha, laga mat, äta, baka lite, städa, tvätta, handla. Sånt.
Önskar mest av allt att bli sedd och mött. Och då får också jag se och möta min omvärld. I kontakt. Och i kärlek. Drömma går ju.

Väntar på under, för under kan ske,
hoppas ännu på det.
Kommer aldrig glömma – kommer alltid gömma
orden, som du gav till mig,
Kommer aldrig glömma – kommer alltid gömma
kyssarna du gav till mig,
Kommer aldrig glömma – kommer alltid gömma
kärleken – du gav till mig.