Den Sanna Frihetens Dag.

Idag, onsdagen 11 augusti 2021, går mitt liv in i ett helt nytt skede. I fyrtiosju år har jag arbetat på ett eller annat sätt, för att försörja mig och min familj. Innan dess gick jag i skolan i tolv år.

beskrivning

Kvällshimlen igår, magiskt ljus med åska i solnedgången.

När jag var fem år och åtta månader, i augusti 1962, började jag i lekskolan hos fröken Marion och året efter i skolan hos fröken Gunvor, till utbildning och senare till arbete och försörjning. Ett liv med krav och en plikt att vara duktig, hel och ren. Ibland lek såklart med. Lek, idrott och musik. Skola och lärande. Jag blev själv en fröken i skolan.

Idag börjar mina sista kollegor på min sista skola sitt nya arbetsår. De är där och jag är här. De finns alla i mina tankar. Och jag har ingen löneanställning där längre.

Jag är som jag var, innan jag började i lekskolan. Fri. Själv. Fast inte längre fem år. Inte längre boende med min gamla familj. Inte längre granne med min första bästis Stina.
Igår ringde jag min lågstadiefröken Gunvor. Det kändes fint att få byta några ord med henne. Hon, min mamma och mina syskon är de som fortfarande är med mig från den tiden. Plus några skolkamrater bland annat Ann-Marie, Helena och Bosse. Tänk vad många år sedan vi började i ettan tillsammans!

beskrivning

Kontakter! Rätt sladd till rätt uttag.

Den här dagen är inte som igår. Den här dagen är särskild. Den första dagen i en något så när kravlös frihet. Som säger att jag kan låta klockan både stå och gå. Som säger att jag får gå på vilja och lust, istället för ansvar och schema. En dag som andas FRIHET, som jag inte har varit i sedan då, när jag var fem år och åtta månader gammal.

Vad vill jag med min frihet då? Först bara ta in ordet. Känna efter, hur det egentligen känns att vara fri. Som det står på mitt affirmationskort: Jag känner mig fri. Våga vara fri. Våga släppa. Våga vara. Och vilja vara.

beskrivning

Från min låda med affirmationskort, precis det rätta kortet för mig.

Jag önskar mig närvaro, kontakt, uppmärksamhet och ansvar – gestaltterapins grundpelare, för framtiden. I Frihet, Varande, Tomhet, i Nuet. Jag hoppas att min hälsa håller i sig på en tillräckligt bra nivå, så jag kan göra det jag vill, medan jag kan.
Jag vill på något sätt höra till. Jag kommer fortfarande vara gestaltterapeut. Fortsätta skriva. Sjunga. Laga det som är trasigt om jag kan. Hjälpa till med det jag förmår. Vara till någon nytta. Och ibland vara helt onyttig!

Idag är Den Sanna Frihetens Dag för mig.

God hjälpsamhet.

Jag var på Ikea idag, för jag behövde köpa en ny bänkskiva till köket. Alldeles för stort och tungt för mig, såg jag ganska direkt. 28 kg. Suck! Så var det två unga män där i närheten och jag vågade be dem om hjälp att lasta skivan på vagnen. Toppensnällt! De sa att man inte skulle köpa kök själv… Så rätt, ja, det är en utmaning att vara själv. Dessutom att våga köpa tungt med ett nyligen plågsamt ryggskott.
Jag sa att nu ska jag bara få in den i bilen… “Du får be någon annan om hjälp där” sa den ena. Jag tänkte att det nog skulle gå bra med hjälp av de fysikaliska lagarna.

beskrivning

Kom ut till parkeringen. Började ställa in sätena, så den skulle få plats. Döm om min förvåning när den ene mannen, Niklas, plötsligt stod vid bilen intill, våra bilar stod jämte varandra där. Hahahaha! Det var som ett mysterium. HUR kunde universum vara så i läge för mig?
Tusen tack till Niklas och hans vän. Jag är verkligen tacksam för er hjälp, både bland lagerhyllorna och på parkeringen. Vänligt, snällt och rart. Goda människor är ni.

Drömtider.

Drömmar kan ju vara mycket, drömmen om det som ännu inte är, det som jag önskar skulle bli eller helt enkelt de nattliga äventyren jag drömmer om på natten.

Just nu är det livlig verksamhet i mina nattliga drömmar. Intensivt och känslosamt. Jag drömmer om skolan. Vad är det jag bearbetar egentligen? Det är möjligen kroppens sätt att få syn på oron som jag går och bär på. Tänk om det bara är på låtsas som jag har slutat arbeta? Tänk om det verkligen är så att jag ska vara på skolan på onsdag? Att jag bara har tre lediga dagar kvar av semestern?

beskrivning

Inatt var jag på skolan, en av de första dagarna på terminen. Jag minns inte vad jag gör, men jag är trött och klockan närmar sig 13. Något i mig vet att något är fel, men jag kan inte komma på vad. Ingen säger något. Plötsligt inser jag att jag gjort fel. Jag har gått till ett jobb som jag inte längre har. Jag får gå hem och jag behöver inte be om lov heller. Jag känner mig lättad. Och lite dum. Generad. Vem är jag egentligen som tror att jag skulle vara där?
Kanske var det bara min skugga som var där, eftersom ingen sagt något och jag verkade ju inte synas. Ja, det får jag inget svar på.
I verkligheten är jag arbetslös på onsdag. Verkligen utan arbete. När hände väl det senast? När var jag 64:8 år senast? Imorgon! I september får jag min första pensionsutbetalning. Det blir annorlunda. På vilket sätt förstår jag verkligen inte ännu. Hoppas det blir bra ändå.

beskrivning

Främlingen i mig.

Jag går omkring som en främling, i det som verkar vara mitt hem.

Är det verkligen jag som bor här?
Är det här jag vill bo?
Jag har ingen anledning att klaga, jag är egentligen lyckligt lottad.
Men jag bor inte här. Bara mina saker finns här.
Eller är det sakerna som är fel? För mycket? För trist? För lite? För fel?

Vad behöver jag göra för att finna min plats?
En behovsinventering?

Jag känner mig som resterna. Resterna av det som var.
Över. Bränd. Förbränd.
Ur askan stiger… vad?

bcd 20210802

beskrivning