Åtta bokomslag.

Jag fick frågan av en vän på fb, att lägga ut bokomslag till böcker som jag läst och blivit berörd av, utan att förklara och recensera. Jag gillar egentligen inte såna “kedjebrev” och att vara med och uppmana mina vänner att göra detsamma. Men något triggade mig att vara med. Det var roligt att välja ut böckerna. Jag fick också fundera på hur böckerna påverkat mig.
Hur blev jag berörd? Varför ville jag ha med just den och inte en annan som jag vet jag läst? Blev jag glad, ledsen, upprörd, uppmuntrad, rädd, när jag läste den? Eller fick jag känna igen mig och andra i boken? Hur pekade den framåt i mitt liv? Sådana tankar fick jag.

beskrivning

Andersens sagor fick jag av min moster i födelsedagspresent när jag var kanske tio år. Min syster fick Tusen och en natt. H.C. Andersens sagor tog tag i mig. Bilderna fyllde mig. Hade jag blivit en annan om jag fått den andra?

beskrivning

Nej, jag läste inte böckerna om Mumintrollen när jag var liten. Men jag kände mig osynlig och Det osynliga barnet blev viktigt för mig i vuxen ålder, både för mig själv och för att se de osynliga barnen i mitt arbete som specialpedagog. Ibland känner jag mig fortfarande som osynlig, till exempel på en gata eller i ett köpcentrum. Finns jag? kan jag undra när alla bara ska fram. Och vilka är som osynliga i mina ögon? Hm…

beskrivning

Dibs söker sig själv fick jag i händerna när jag gick på högstadiet. På engelska Dibs in search of self. Av en man, som bodde hemma hos oss, som fortfarande är en av mina närmaste vänner. Jag ville genast översätta boken. Den berörde mig av en då outgrundlig anledning. Jag kände nog igen mig i att inte vara sedd och förstådd.

beskrivning

Ingen dans på rosor. Tja. Fortfarande på jakt efter mig själv. Och boken gav en tröst, att livet inte är så bra alltid, men att det kan bli bättre. Och sången “I beg your pardon, I never promised you a rose garden”, sjöng jag ofta ofta. Nej, livet är ingen dans på rosor, men det kan vara väldigt fint också.

beskrivning

Den här boken Andra kvinnor handlar om en kvinna som börjar gå i terapi, precis som jag gjorde. Om vänskap och familj. På gott och ont. Och hon hade en dold talang, som hon aldrig berättade om i terapin. Vad viktigt det är att ge plats åt gåvorna som vi har, att vara och leva i det kreativa rummet.

beskrivning

Fritz Perls, en av grundarna till gestaltterapin, han samlade ihop trådar på olika håll, som kunde vara både helande och kreativa. Gestaltterapin förändrade världen och mig. Här fann jag mig själv. Och när jag åkte till USA för ett drygt år sedan, satt jag på Esalen och läste i boken som Fritz skrev där, In and out the garbage pail. I ett Här och Nu. Han skrev om sitt liv, sitt sökande, sina tre besvikelser, sin väg framåt, genom utbildning till läkare och psykoanalytiker, möten, om flykt och flytt i världen.

beskrivning

Boken om Rumi – kærlighedens digter, förändrade också mitt liv, precis som de andra böckerna. Då, när jag fick den första boken i min hand blev jag nyfiken, läste och översatte en del. Förstod inte allt av Rumi. Och det var ok. Lärde mig mer danska. Den öppnade en dörr till kärleksdikter och sufismen. Jag kunde känna mig som en Rumi, när jag själv flödade av sorgliga kärleksdikter, om separation och annat. Och jag kände en Shams. Nu läser jag sakta, sakta, The forty rules of love, en fiktiv historia, broderad med händelser och skeenden från Rumis och Shams liv då på 1240-talet och genom en hemmafrus liv i nutid, som brevväxlar med en man som skrivit en bok om Rumi. Fantastisk bok. Jag tror jag kan uppskatta den andra boken tack vare den första. Jag har lite bakgrundskunskaper. Känner igen mig. Känner igen andra.

När kärleken till böckerna är stark, då är det viktiga böcker. Undrar om jag kommer hitta fler såna böcker? Eller kommer jag läsa om de jag har? Antagligen. Hoppas det.
Eller skriver jag en ny bok? Korrekturläser en? Eller översätter? Endast framtiden vet vad som kommer min väg. Jag är öppen för allt.

Kärleksdagen.

Det är många som söker efter kärleksbrev på min hemsida. Jag skrev ett för tre år sedan, som många tydligen läser nu. Här är det.

Och idag fick jag en tanke, kanske söks det just för att det är Alla Hjärtans Dag.
Ja, denna dag, till glädje för många och till plåga för en del. Delad glädje är dubbel glädje. Att ha någon att säga Jag Älskar Dig till. Att få höra det av någon. Att höra till. Vilken lycka!
Och att inte ha det, är lika långt ut på polariseringslinjen, fast åt andra hållet, att det är olyckligt. Att känna sig ensam. Att inte ha en partner, fast man önskar sig det. Den sorgen bär jag själv. Jag är inte ensam om det. Vi är många.
Denna dagen är såklart plågsam om jag lever med denna längtan. Och det gör jag. Jag får uthärda dagen på bästa sätt. Se familj och vänner. Göra roliga saker ändå, som jag ska idag, med kärlek i hjärtat, både till min syster och till en kär vän.

Hoppas att jag en dag kan klara att möta kärleken igen. Att en man kommer mig till mötes. Jag smakar på orden: En man som kommer mig till mötes.
Inte för att bara jag vill honom. Inte för att bara han vill mig. Utan för att vi båda vill varandra.
Ja, än så länge har det inte hänt, men en dag är jag kanske mogen att bli kär igen och någon blir kär i mig.

beskrivning

Var du än är, vad du än gör, hur du än lever, vet du är älskad, precis som du är.

Du förhandlar inte om kärleken
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som endast
reflekterar ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.

Rumi

Ett av naturens under.

beskrivning

Jag köpte tulpaner i lördags till mig själv. Kunde inte gå förbi de finaste, sötaste tulpaner jag sett på länge. Kraftiga och självsäkra. Nätta och skira. Sensuella. Allt.
Njutningen är stor. Jag måste känna och lukta och titta. Och ja, de låter och knastrar när jag tar i stjälkarna. Rena rama sinnesstimuleringsbomben!
Här får du titta. Och vill du se dem på riktigt, får du väl komma förbi! Välkommen!

När jag tittar tillbaka på de senaste inläggen, ser det ut som om jag börjat bli en blomblogg. Hahaha… nå, det är nog precis vad jag behöver skriva om just nu i denna gråa tid.

Blommande klockor.

beskrivning

Julens amaryllis blommar för fullt. Två nya stänglar kom efter jul och där blommar sju klockor. Helt fantastisk blomma, som bara är.
Själv får jag fundera på om jag själv bara “är”. Troligen inte mer än i sekvenser. Roller fyller ut hur jag är och är uppfostrad att vara och ibland är de svåra att skilja ut. Att lyssna inåt och känna efter är inte alltid så enkelt. Känslor och tankar rör till det som är min kärna.
Att bara vara. Det låter fint. Men hur enkelt är det? Inte alltid så lätt.

Äntligen är i alla fall långa, tråkiga januari slut. Förlåt alla som fyller år då. Februari är lättare. Kortare. Och har sportlov. Det blir ljusare. Mars? Nja. April. Bra. Påsklov. Ljus. Aprilväder som omväxling. Maj, sköna maj. Juni. Avslutningar och sommarlov och midsommar. Juli. Högsommar. Skulle gärna få vara längre. Kan vi flytta några januaridagar hit? Augusti. Sommarens mest sorgsna månad, när vågorna vaggar och säger “sommaren är slut, sommaren är slut”, fast skördetider, som tröstar. Kunde få vara längre med. När jag slutar jobba kommer augusti få en stor guldkant. September. Tja, ut i skogen och plocka svamp! Oktober. Den går. November kommer med ljus och förväntningar om advent. December, kronan på verket med ljus, advent, firande och julgran och helst snö och mys.

beskrivning

Den milda vintern regnar bort. På min gamla, slitna, uttjänta balkong har jag en julros. Den blommar vackert. Får se om jag har en ny och fin balkong nästa år. Något att se fram emot, att balkongerna byts ut i år och att ombyggnaden inte skjuts upp igen.
Undrar hur min framtid blir. Gammal, sliten, uttjänt eller ny och fin? Ljus eller mörk? Det blir som det blir. Inget ljus utan mörker. Det gäller både årstider och livet.

Bloggeri, bloggeri blick, hur många dagar gick?
31 du sa, 31 det var. Bloggeri bloggeri blick!