Jag letar efter ordet som bäst kan förklara hur det var att för tredje gången vara med och sjunga S:t Eskilsmässan av Boo Egebjer. Tacksamhet? Lycka? Energi? Nej, inget av orden täcker känslan jag är fylld av. Ordet finns nog, men jag kan inte finna det just nu. Jag kommer kanske på det senare.
Jag var med på uruppförandet 2004, CD-inspelning 2005 och så nu idag 2 juni 2013.
Att jag hade en röst att sjunga med var också underbart. Å, det var mäktigt. Jazztonerna i musiken svänger och orden i sångerna rymmer djup, mänsklighet och närhet.
Det här kommer jag leva på länge, länge.
Här är jag bredvid skaparen av verket, Boo Egebjer. Som sagt, vilket ord täcker upplevelsen… hm… stort? STORT var det!
Ordet jag söker är benådad. Jag känner mig fylld av nåd. Välsignad. Så.
När får jag sjunga den igen? Jag längtar redan!

Va! Är det redan söndag igen? Nu går dagarna så snabbt, så jag inte ens tar mig tid till att tänka på att skriva. Kanske lika bra det med, skönt att ha annat att göra med.
Jag har varit i skatteskrapan i veckan. Inte för att betala skatt eller så, men för att gå på baren där. Högst upp, på våning 26 finns Himlen.

Vilken fantastisk utsikt, om än det var en mulen, kulen dag. Dit går jag gärna igen. Men maten var dyr. Den åt jag inte. Och ett glas vin för 85 spänn, blev jag bjuden på, av min vän. Tja, hälften är väl då utsiktskostnaden.
Och idag går jag till kyrkan för att sjunga S:t Eskilsmässan. Kanske kommer jag till himlen igen då.