Har slitit som en hund idag och hittade en sten, precis där jag skulle plantera en buske. Trots två spett kunde jag inte få upp den, men jag lovar att det var första dagen i sommar som jag var både varm och svettig! Snälla grannar fick upp stenen och jag kunde plantera min sorgliga schersmin, som väntat lång tid på att komma ner i jorden. Sten upp. Buske ner.

Och vad kan väl sen vara bästa belöningen? Att rafsa omkring i jordgubbssnåret, som doftar ljuvligt av go’myntan som också växer där… Skörden är inte stor, men bäst! Mina jordgubbar, från mitt gamla hus. På min gamla bröllopsdag… passande!

Vad är det med denna morgon? Inte bara jag är vaken tidigt…

Slår upp ögonen kl 6 och kisse sitter 10 cm framför mig och väntar på att jag ska vakna. Vaknar nästa gång kl 6.45 av att han puttar ner mina saker från sängen… Nu sitter han och spinner högt bredvid mig och väntar på att jag ska gå upp och det är jag himla glad för!
I torsdags andades han tungt och pipande. Jag trodde han var döende. Idag är han precis som han brukade vara i sina bästa dagar. Krävande. Hungrig. Spinnande. Han kan jama igen och vill bli klappad och gossad med. Han har helt klart tagit i bruk ett nytt liv av sina nio. Det skulle jag också behöva göra. Och vara krävande och hungrig och gossad med och spinna och jama nöjt igen.