Du är det finaste jag vet!

Javisst ja, det är ju bara att kasta sig ut i det hela… Och det var kul. Och blev gott! Mumsimumsi!
Anne Linnet sjunger för mig här i köket och jag hoppas bli en av de hundra som får ett signerat exemplar av hennes sångbok som kommer ut nästa vecka.

Julen står för dörren. Jag tycker om julen. Men var är julkänslan? Inte här! Har inte kommit än. Lite har jag pyntat, men inte med själ och hjärta. Inte har jag bakat, har inte haft lust än. Kanske kommer den. Behöver nog en till frys, så jag får plats med både bullar och bär. Det kan nog gå att ordna.
Jag har tänkt baka pepparkakor. Elsies recept är bäst. Får göra det nästa helg.
Idag vill jag njuta ledigheten. Det får räcka. Jag sätter min ribba lågt i dag. Nästa helg då…. är jag säkert mer igång!

Nobeldagen. Hälsa på mamma-dagen. Lasta ur sommardäcken-dagen. Sätta in barnstolenibilen-dagen. Och köpa lök. Jag ska väl för sjutton ha någon mat idag med. Baka? Jag vet inte. Så länge jag inte vet hur julen blir, så länge har jag ingen lust att göra något till jul. Inte än. Jo, jag vill i teorin. Men sen orkar jag inte. Jag har tanken i huvudet och blir trött av det.
Så skulle jag kunna göra med godis med. Tänka tanken att jag äter godiset och sen bli mätt, i tanken alltså. Varför inte!

Nu har jag varit med på facebook i två år. Det är fantastiskt emellanåt. Som till födelsedagen. Att ha så många goda vänner som tänker goda tankar och förmedlar dem i text och någongång med musik och bild. Ett samtal som för människor närmare varandra, oavsett om det är från andra sidan jordklotet eller människor på samma arbetsplats. Till och med då får jag en känsla av att vara närmare andra, än utan facebook. Andra blir tydligare och mera. Jag blir tydligare och mera.
Att skicka ut en vänförfrågan är lätt för en del och svårare för andra. Eller båda delar. En del säger ja direkt till alla. En del svarar inte ens. Pratar inte om det. Eller säger: ”Jag vill inte vara vän med dig på facebook”. Nå, det sista har hänt en gång. Och tagit bort en del, som jag inte längre vill dela uppdateringar med. Är det för vänner eller för bekanta? Kontaktnät, bra att ha? Kontroll? Överblick? Delande? Antagligen allt. Samtidigt kan facebook ora också. Vad är facebook bra för då? Självkänslan kan få sig en knäck här. Varför duger inte jag till att vara vän med den? Insynen i andras liv kan vara osund med. Inte bara till godo. Skönt att kunna sätta upp insynsgränser då.
En del delar ingenting, bara tittar på andras. Ofta eller sällan. Andra delar väldigt mycket. Och allt är ok.
Jag funderar mer på numera om det är här jag vill dela saker om mitt liv eller på facebook. Här är det jag som bestämmer. Där är jag ett flarn i universum. Ja ja, det är jag oavsett förresten. Bra att veta sin plats och inte överdriva sin betydelse!
Just nu är jag mest glad i facebook. Den har ökat min känsla av att höra till och duga, bli bekräftad. Samtidigt som jag också tydligt får veta ibland att jag inte får höra till, jag duger inte, av olika anledningar, en existentialistisk osäkerhet blottas i detta, finns jag, syns jag, duger jag? Dubbla budskap. Helt klart så.

Å så skönt att vara hemma fredag kväll och njuta! Njuta lugnet. Kravlösheten. Rena diskbänken. Avklarad arbetsvecka. Godis. Alla gratulationer. Presenterna. Samvaron. Ja, igår lyste både solen och månen från klar himmel.
Idag kom regn och ruskvädret med kyla och svårkörd väg i morgonmörkret. Skönt att vara hemma i värmen nu, som sagt var med te och mums. Mmmmmmm!

Jag öppnade paketet nyss och det var en fin…… telåda! TEA TIME! Den kommer jag använda helt klart. Jag är ju en stadig, ständig tedrickare. Tack raringar!

Vintern är på väg. Tur att vinterdäcken sitter på nu. Och sommardäcken ligger i bilen i väntan på att komma in i källarförrådet. Jag måste byta bromsar och bromsbelägg innan jag åker norrut. Som bilen mår, mår jag. Jag är nog inte helt fräsch, oklippt och grå. Och jag kan slira lätt om jag inte sänker farten. En ordentlig biltvätt och nya bromsar, betyder…. hm… ja vad? Att jag ska ta hand om mig! Vara ren och fin. Både inuti och utanpå. Och kunna bromsa, stanna upp, när jag behöver. Som nu till exempel. Idag har jag sovmorgon! Och snart är det jullov.

Vad kan det finnas i det här paketet då? Det ligger och väntar på att bli öppnat. Några dagar till får det ligga. Jag klappar på det varje gång jag går förbi. Spännande att inte veta. På torsdag uppenbaras innehållet. Då öppnar jag det.

Jag köpte en ny ängel i Danmark sist. Så letade jag i måndags efter en plats att hänga upp den på. Jag såg min andra ängel hänga på väggen och tänkte: ”Tänk att den har hållit så här länge, undrar hur länge till den kommer hålla?”
Nu vet jag. Tills idag.

Jag skulle ringa på kvällen och flytta ner telefonen från byrån. Så fastnade jag med telefonen i en videkvist från Danmark, som stod i hörnet på byrån. Och när jag drog tillbaka armen, rev kvisten ner ängeln, som föll ner från väggen, ner i golvet och tappade huvudet. Jag med på sätt och vis. I alla fall hakan. Å så trist. Och vad märkligt.

Jag skulle inte ha haft den tanken om att ängeln skulle gå sönder. Det var dumt. Och så trist. Min fina ängel från Prag. Får se om den går att limma ihop i morgon. Eller nu. Helst nu.