Jag AVSKYR verkligen att köpa nya saker och behöva ändra om i min teknikvärld:
– Nya videon är uppackad och sedan nerpackad igen. Ska bytas.
– Digitalkameran står på köksbordet, fortfarande ouppackad.
– Mobiltelefonen jag letar efter, är på utgående och finns bara som demo.
Jag är SÅ efter min tid. Det är något fel på mig. Det bara är det.

Jag har en ny känsla i kroppen. Glad-rädd.
Och så börjar en liten, liten lust spira i mig: tänk om jag skulle kakla klart i badrummet snart? Hade jag en hantlangare som kom hem och hjälpte mig och höll mig sällskap och hade energi för två, så skulle jag kanske göra det. Kanske. Jag har inte tillräckligt med vilja än. Jag behöver en drivkraft. Fast jag börjar se hur fult det ser ut i mitt badrum. Det är kanske bra att se det och inte blunda och strunta i det längre.
Videon gick sönder igår. Måste ha en ny idag helst. Jag klarar mig inte utan det. Säljer man såna fortfarande? Jag har inte gått vidare i teknikuppdateringen där.
Jag har listor, såklart! med alla tekniska manicker som finns i mitt hem. Där står vilket år sakerna köptes och hur länge de beräknas hålla. Det var en billig video, väl använd, som jag trodde skulle hålla i tre år. Den höll i sju år. Det är rätt så kul att se på listorna och minnas sakerna som funnits, alltifrån strykjärn och dammsugare till cyklar och bilar. Det går att skriva listor på allt! Några kaffebryggare finns inte längre i mitt hem. Ingen diskmaskin heller. Jag diskar numera för hand. Och ingen dricker kaffe här.