Glömska!

Tänk om jag glömmer bort att åka in till universitetet på tisdag eftermiddag? Jag har så mycket i skallen nu så jag skulle inte bli förvånad om jag glömde. Bäst att skriva upp det på en stor lapp, så att jag inte missar det.
Kom-ihåg-lappar är bra att ha både hemma och på jobbet. Fast sen läser jag dem inte, utan glömmer bort att köpa tandkräm, trots att det står på listan jag har i näven.
Barnen i skolan hade roligt åt mig idag när jag plockade fram en liten ko, en ko trodde jag i alla fall att det var, och en elev såg direkt att det var en tjur! Ja, jag hade glömt att titta efter det med.
Jag glömmer namn och ansikten också. Jag behöver se någon ofta och lära känna någon mer, innan det sitter.
Och sen finns det saker jag inte glömmer i första taget med. Sånt som gör mer ont och ligger kvar obearbetat inom mig. Sånt som jag känner mig tilltryckt av och inte säger ifrån om. De som håller på att lära känna mig, tror att jag säger till om allt. Det gör jag inte. Jag tränar mig på att säga till och känna efter vad som händer i kroppen. Huvudet kör sitt lopp. Kroppen sitt. Jag litar på kroppen mer och mer.
Hur ska jag nu avsluta det här då? Jag började i en ände och slutar i en annan. Som livet då.
Äh, glöm det här nu! Imorgon är en annan dag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.