Jag har kommit ur ångestanfallet från imorse lite i alla fall. Jag har ord i mig ”There´s no sunshine when she´s gone… ” från filmen med han snyggingen, jag minns varken vad filmen eller han heter just nu. Det finns ingen sol i mitt liv utan honom heller, trots att jag ser att solen skiner. Jag går här och saknar och längtar efter honom. Löjligt och dumt. Jag vet. Varje dag utan kontakt med honom är som en förlorad dag. Trist. Tråkigt. Sorgligt. Å, så sorgligt.
Vad är då meningen med livet? Inte att göra storrenoveringar av fritidshus i alla fall. Det är bara att stå ut och jobba på. Idag har jag målat massor och kommit igång med fönstren. Det är bra. En sorts tillfredsställelse att äntligen komma dit. Hantverkaren fick tillbaka karmen i väggen igen. Tack, raring!!!
Meningen med livet? Tja, jag har kommit på fyra meningar med livet hittills. Det känns bra. Mina barn, gestalt, att översätta och min kommande diktbok. Allt handlar egentligen om att skapa. Att dana.
Å söta älskling, som inte är min älskling, jag saknar dig så mycket.
Och nej, han läser inte min blogg. Utifall att någon undrar.