Idag är det jag som ligger och sover under täcket och inte vill gå upp och kisse som jamar och tycker jag är förskräckligt tråkig. Han kommer med jämna mellanrum och vill något. Han låter hungrig. Jag har ätit frukost. Men sen har jag ingen motor för att komma upp och göra något. Idag har jag inga särskilda planer alls. Jag ser att solen lyser och jag vet att det är varmt ute. Jag kommer ändå inte upp. Städa vidare då på balkongen så att den blir klar. Vad är det för liv då? Vänta på mejl som aldrig kommer. Tröstlöst! Fixa cykeln, så jag kan åka på utflykt. Jag har ingen större lust till det när det kommer till kritan.
Hur gör andra människor som lever själva för att ha en känsla av att leva? Leva gott? Inte bara att äta gott. Ta hand om sig? Jag gör mitt bästa. Leva väl? Har ingen aning. Jag lever. Inte särskilt väl då antar jag. Jag har det liv jag har.
Framtiden, utan kontakt med honom som jag älskade så mycket, finns i varje ny dag, utan tro, hopp och kärlek. Det förflutna är förflutet. Idag är det som är, i stort och smått. Här och nu. Inte nödvändigtvis skönt och härligt. En del är svårt, annat är bra. Och allt tar slut, oavsett vad.
Kommer jag ångra mig sen att jag bara låg kvar i sängen och inte ville gå upp? Vad är det för vits med att ångra sig? Gjort är gjort!
Vad vill jag göra just idag? Vad behöver jag?