Nu ska jag packa in mina saker i bilen och städa mitt rum. Cykeln är redan i bilen. Jag kunde själv. Det är ju jättebra att veta att jag klarar det själv, om jag vill ha med mig hojen en annan gång.
Jag har dagen på mig att göra något med, båten går inte förrän 20.45.
Igår kväll cyklade jag ut till Grenen och såg solnedgången. På väg därifrån kom en engelsman i halvdunklet och frågade var ”the end of Denmark” var. Jag pekade. Han gick vidare. Sen ville jag säga till honom att det inte behöver vara slutet, det kan vara början med. Han hade redan kommit en bit på väg då och han hörde inte mig ropa på honom. Så gick jag vidare hem, nöjd med hela min dag. Käraste Danmark. Du finns i mitt hjärta.