Slut på lovet.

Jag går omkring och bearbetar det som hänt. Precis nyss kom jag på att det fanns en tid före Prosit. Det fanns en tid med Prosit. Och nu kommer en tid utan Prosit. Jag saknar honom så jag har ont i hela mig. Han fanns ju där. Utan åthävor. Bara kom och gick som han ville. Precis som jag också vill göra. Nyfiken in i det sista. Nå, sån är ju inte jag direkt. Men jag kanske kan bli. Det är aldrig försent att bli mer. Sov gott lilla kisse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.