Nu börjar sovmorgonen bli längre, klockan ringer inte mer på ett tag. Och jag fungerar över vad det är att vara lat och odisciplinerad i ledigheten. Jag tycker inte det är konstigt att vara disciplinerad och göra det jag har tänkt. Annars sker ingen utveckling. Varken på det mänskliga planet eller det materiella planet.
Jag behöver rensa ogräset i trädgården, likaväl som att njuta av latheten. Städa huset för att gästerna och jag ska trivas.
Jag behöver läsa och förbereda mig inför hösten, så att jag kan koppla av bättre redan nu. Annars blir det till ett obehag att tiden går och en känsla av att jag slösar bort tiden. Det vill jag inte.
Det är en konflikt mellan de två. Jag behöver båda delarna i mitt liv för att må bra. Och jag antar då att ibland tar den ena sidan över och ibland den andra. Det kan jag leva med. I så fall vill jag unna mig ledigheten ett tag och litar på att disciplinen kommer på sen. De är som polariteter jag behöver. Min egen disciplin, över mig själv.
Hammocken jag köpte i går, ligger nu i delar. Jag fick ihop själva gungstället, men då såg jag att benen var precis likadana. Fyra vänsterben, så att säga. Och hur jag än tänkte, så blev det fel. Och delar till ihopskruvningen fattades. Vad dåligt! Och vad jag saknade någon att få bekräftelse av att det verkligen var fel. Så fick jag bestämma det själv. I morgon ska jag ringa till affären. Jag får användning av mitt självstöd här.
Hammocken är symbolvärdet på att både vara lat och disciplinerad. Där skulle jag ligga och läsa hela sommaren, var min tanke. Och där skulle mitt lilla barnbarn gunga. Nu får jag tänka om, så att inte besvikelsen tar över.
Idag är en ny dag. Jag får se vad jag hittar på. Om jag är lat eller disciplinerad. Jag behöver dem bägge!