Oj, Sickan har gått ur tiden, 96 år gammal! Många goda skratt förlängde kanske hennes liv. Jag gillade henne.

Jag gillar att vara på mitt smultronställe i Ångermanland. Jag är här nu. Men jag ser inte hur trädgården ser ut i den becksvarta kvällen. Månen har lyst så där halvt.
Den varma luften fortsätter att strömma upp ända hit. Det lovar gott, jag vill nog klippa gräset en gång till innan vintern kommer hit. Hoppas det går trots fukten.

I morgon är det kamindag. Den gamla ska bort och den nya ska in. Hoppas att allt går bra och att kamingubbarna inte behöver hugga upp alltför mycket i murstocken, för att få nya röret på plats. Å vad det blir spännande!

Att köra bil på novembermörka vägar, med antingen bländande ljus eller becksvart omgivning är inte kul. Jag orkar inte sånt mer märker jag.

Kisse fick vänta lös i bilen i Uppsala, medan jag hämtade min nya blått band-kruka med lock! Tänk, att jag till slut fick tag på ett lock. Och sen tog jag chansen att lämna kisse igen för en sväng in på Ikea. Jag köpte en rullvagn till köket. Hoppas den kommer passa.

Nu vill jag ha telefonsamtal! Och precis när jag skriver och önskar mig det, så ringer det!