Längtar efter vila. En lång sån. En tid för eftertanke och grundning. Bara vara-tid. Att ha tid att konsolidera sig på.
Jag vet inte om det är själva oktober som triggar denna längtan. Kanske är det så. Morgonljuset i köket är vidunderligt vackert och påminner mig om tiden när jag var mellan jobb för en del år sedan. Jag skrev en sång då om det ljuset. ”Jag går upp en tidig morgon, när himlen färgas röd. Katten jamar hungrig när jag ordnar te och bröd… ” För ett år sedan, i oktober, gav jag upp en viktig del av mitt gamla liv.
Jag arbetar mycket och jobbet tar liksom inte slut. Det ska det för all del inte göra än. Men det där vardagsarbetet i skolan känns långt borta. Vardagen som ger plats åt en vila från nya saker och som bara är.
Jag håller på att lära mig sjunga på ett nytt och annorlunda sätt också. Jag har ingen vila med att sjunga som jag gjorde förr. Jag är mellan det gamla sättet och det nya. Sånglektionerna hos Marie Bergman är verkligen en utmaning. De blir också till gitarrlektioner. Hon utmanar mig att göra annorlunda. Att lämna de gamla spåren och finna en botten i mig och min kropp. Jag vet att jag inte kunde det förut. Nu kan jag. Jag vill. Och jag vill vila i mig. Och just nu också vila en stund från världen. Godnatt nu, i denna fullmånenatt. Natten får gärna vara lång.