Ibland går en vecka så snabbt och ibland sniglar sig tiden fram. Fyra dagar på jobbet har känts som många fler. Jag längtar efter att vara ledig igen. Vara själv i mina tankar. Och utan att gå upp efter klockan. Eller klockorna. Jag har både väckarklocka och mobilalarmet på. Nu när jag bor ensam har jag inga ljud från andra att vakna till och ingen puttar på mig om klockan blir mycket. Jag somnar tidigare nu med. Igår orkade jag inte se klart deckaren på tv. Jag satte mig istället på balkongen en stund och tände fotogenlampan och bara satt där en stund. Det var fint. Nu har jag en kväll framför mig. Kanske orkar jag se klart deckaren nu?