Men vad håller jag på med egentligen??? Nu har jag stökat till det för mig igen. Jag tog ner fönstren i sovrummet och har fyllt silikon i alla sprickor runt hela fönstret. Jag är ju galen! Nu måste jag ju fortsätta med att måla allt också… suck… kunde jag inte ha struntat i det här? undrar en röst inom mig. Tydligen inte. Mina armar bara lyfte ner allt, tur att jag är van vid att bära fönster, började skrapa och jag vet att jag tänkte: det måste ju göras någongång, av någon. Nu, av mig.
Jag ska bjuda ner dig Dana så kan du få härja lite i min lägenhet om du vill 🙂 Här skulle behövas en renovering. Så du är välkommen till Göteborg, ett gnistrade glatt Göteborg som gamle Lasse Dahlkvist sjöng 🙂
Ha ha… Eftertänksamhetens kranka blekhet var det ju… bjud på du.. jag kommer inte… tänk på vad mycket jag har att göra… Men tack ändå.