Jaha, så är jag hemma igen. Det känns konstigt att vara här i min lägenhet. Jag går runt som en främling i mitt eget hem. Så är det inte i fritidshuset. Där är så mycket präglat av mig och jag har en överblick över det som finns. Här hemma ser jag med förvåning på allt jag har – alldeles för mycket, ingen överblick just nu. Jag har väl inte bott in mig riktigt än. Kisse går omkring och letar efter trädgården. Sen gömmer han sig under överkastet i gästsängen. Han drar verkligen täcket över huvudet och vill inte se var han har hamnat va! Långt ifrån paradiset han var i igår. Så nu stundar nya tider. Praktiska jobb kanske som att måla sovrumsfönstret. Det ser för läskigt ut. Och riva bort gammal, trasig klinker i hallen, något är det som luktar där. Läsa Hemmets veckotidning. Jag är med i det här numret och berättar om att leva på kredit. Jag ser alldeles för smal ut på bilden i tidningen. Så rynkar jag pannan och säger med kroppsspråket: Ser jag bra ut så här?