Dagens Dikt.

Så till slut får jag veta något.
Plågsamt.
Nödvändigt.
Ont.
Verkligt.
Bara sådär.
Jag är trasig, sargad, ödelagd.
Ensam och tom.
Jag visste det ju.
Och ändå inte.
Blind. Döv.
Stum. Stympad.
Mitt stackars stackars jag.

För att lugna oroliga själar, så är det här EN BILD av ett inre. En dikt. Inte ett besked om cancer och opererad på två röda. Fantasierna som väcks är oftast värre än verkligheten. Och ibland kan livet kännas precis så här smärtsamt.
Livet lovar en ingenting. Det bara är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.