Att vara.

Tillbaka hemma. Jag har bytt mitt yttre liv, från en rymlig, blommande, nära jorden-sommarlovstillvaro till en liten låda, en box, tre trappor upp utan hiss.
Här finns dock det bästa av allt: lilla barnbarnet. Hon är som zen, med basbehoven i fokus, mat, sova, omsorg. Hon andas, är i kroppen med sina uttryck och ibland tittar hon upp. Världen är inte större än Här. Och ju fler dagar hon är, desto mer är hon vaken och tillfreds i Nu.
Katten är på undantag. – Nej, du får inte vara på balkongen på natten. (dörren behöver vara stängd till vardagsrummet) – Nej, du får inte ligga i spjälsängen, schas katt! – Nej, du får inte ligga på skötbordet.
Katter är också som zen, i Här och Nu. Just nu är katten och bebin i något slags samklang och har det ganska likt. Men babyn kommer växa i tankar, vilja, kropp och känslor, den gör inte kisse. Han är katt. Hon är människa. Båda är viktiga. Båda är kärlek.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.