I morse när jag skulle sätta på datorn och läsa posten, gissa vad jag såg då ute i syrénbusken! Rätt! En domherre med sin fru. Vad de är fina. Jag blev genast på bra humör av det. På bra humör blev jag också av föredraget om skrivande och blockeringar, kvällen innan. Vad roligt det var att höra på. Och att skriva en tiominutersstory. Den blev som en historia tagen ur Mitt livs novell. Rolig var det att träffa två kvinnor där, från en kurs jag var på för ett tag sedan. Det är märkligt att det ibland är så lätt att få kontakt och bara prata på, enkelt och lättsamt, fast man egentligen inte alls känner varandra mer än till förnamnet.
Idag onsdag, har jag rest uppåt i Sverige. Vilken frihet det är att köra bilen precis vart man vill. Lediga dagar, en fin bil att åka i, pengar till bensin och ett varmt ställe att komma fram till är fler saker att bli på bra humör av. Jag har många saker att vara tacksam för. Och så finns det ändå en tagg där, en känsla av att inte ha tillräckligt. Hoppsan, men vad är det jag skriver nu? Varifrån kom den tanken? Följer jag ena skrivregeln som jag fick lära om igår månne? Regel 7: Sök dig till det skrämmande… Ja visst är det skrämmande att ha så mycket gott och ändå vilja ha mer! Och att våga tillstå det så här i min öppna dagbok på bloggen. Ja, och jag vågar släppa kontrollen! (regel nr 2) Och känner mig fri att skriva världens sämsta text! (regel 6) Ha ha, den var bäst tycker jag. Den ska jag sätta upp vid pianot hemma: Våga spela världens sämsta på pianot!
Allvarligt talat igen, det är ett mirakel att se domherrar! Jag är tacksam över att ha fått se dem idag. Och jag är på gott humör!