Om ilska.

Glädje och sorg, ilska och sexualitet är de fyra grundkänslorna enligt gestaltteori. Att ha dessa känslor hör till den mänskliga naturen. En del kan tycka det finns fler grundkänslor, andra säger bara två: rädsla och kärlek. I min uppväxt lär jag mig vad som tillåts, inom familjen och i det sammanhang jag hör till. Jag har lärt mig att ilska är något obehagligt, farlig och svårt. Och ändå är jag arg till tider såklart, jag är mänsklig! Jag har svårt att erkänna det bara ibland, jag är snabb att trycka ner det i mig, vända ilskan inåt, jag får ont i huvudet eller blir deprimerad. Bäst är när jag direkt känner stråket av ilska och kan säga direkt ut: Nu är jag arg! Då får jag ur mig ilskan på ett hälsosammare sätt utan att förneka den. Jag sätter ord på min känsla. Jag kan visa med kroppsspråk och tonläge att känslan stämmer, precis som en bebis kan, innan den är lärd annat. Därifrån kan något annat hända i ett möte med en annan. Möjligen. Och om inte andras försvar träder till, så att kontakten blir blockerad av den anledningen. Huvudsaken är, tänker jag, att känslan kommer fram och erkänns för mig själv och jag gör något med den rätt så direkt, inte förnekar den och vänder den inåt bara. Så finns det människor som inte uttrycker ilskan. De går med den i långa tider, varje gest, varje kroppsuttryck visar att de är arga. Det liksom pyser ut genom porerna på dem. Jag ser att de är arga och jag undviker dem. Det är jobbigt det med. De skriker ut ordlöst: ”Det är DITT fel att jag är arg!” I så fall skulle andra vara ansvariga för alla deras känslor och det ger andra en väldig makt över deras liv. Helst skulle jag vilja att alla sa rätt ut att de är arga, och inte går med den så här. Så jag fick veta det direkt. Då skulle luften få en möjlighet att rensas och bli fri lättare. Nu känns det svårare. Jag känner igen mig i det här sättet att vara med min ilska också. Jag läser i en bok att det finns ett ord för sånt. Det är en pusselbit på min väg att förstå och lära känna ilskan: Kall ilska. Ett annat mer känt ord är passiv aggressivitet. Boktips: Theodore Isaac Rubin: Boken om ilska. Joni Mitchell sjunger ”Love has many faces”. Det har ilskan också.    

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.