Julafton är förbi och den var fin. Lugn och skön. Vi blev mätta på det vi hade lagat. Skinkan smakade bra. Sillen var god. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och spelade Geni 2000 om 1900-talet. Nu kan vi mycket som vi inte visste och minnet har fått sig en gnuggning. Jag säger bara Exxon Waldes, så minns jag igen. Annars är minnen det som finns mest i huvudet eller inte. Antingen så har jag glömt allt eller så minns jag nästan allt. Det är ju märkligt med minnet. Jag har börjat skriva ner barndomsminnen mer strukturerat idag. Det är ju nittonhundratal i högsta grad, 50- och 60-tal. Jag tror jag minns, men det kan ju vara efterkonstruktioner med. Huvudsaken är nog känslan tänker jag. Och så ska det vara läsbart med. Någon sa till mig att använda mig av min kreativitet nyligen. Så att skriva är ett sätt. Att ha hemsidan ett annat. Att sjunga ett tredje. Att göra egna sånger och spela in dem är vad jag vill med. Leif vill att jag lär mig att sköta studion själv. Hur ska det gå? Jag är så van vid att han hjälper mig. Det är inte lätt att vara en oberoende ensamlevande kvinna. Alla är beroende av andra. Jag med. Det här börjar med julafton och slutar med funderingar om livet. Ja, ja, så kan tankarna vandra en juldag.