En vanlig kväll hemma.

Att jag har haft det bra de sista dagarna vaccinerar mig inte mot ensamhetskänslan och kärlekssaknaden hemma. Det känner jag direkt när jag är på väg hem från jobbet. Då kommer allt rullande över mig igen, som en ångvält som plattar till mig och jag får svårt att andas. Har sorg och oro i mig. Tröst är att inga tillstånd varar för evigt. Allt förändras. Både bra tillstånd och trista.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.