Jag lyssnar…

Jag lyssnar på och glider in i Anne Linnets texter och musik på senaste cdn. Orden berör mig som vanligt, här och där mer.
Förut gick jag in i alla texter och gjorde dem till mina. Nu blir det mer en ljudmatta som jag sveper in mig i. Tonerna och arrangemangen blir mer spännande. Jag lyssnar på rösten och uttalen och stämningen också.
En del påminner om mitt liv och mina sorger. Annat är mer en annans berättelse, än min egen.
Sorg och saknad handlar flera sånger om. Inte konstigt alls. Det är något som kommer igen hos fler. Kära nån, vad många sorgliga sånger det kommer att bli i framtiden. Många.

Varför hade jag inte kameran beredd precis nu? Utanför mitt fönster, i tallen, satte sig…
…. en hök! Sen flög den iväg igen. Det känns som den kom med en hälsning till mig. Tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.