Jag ska korrekturläsa min diktbok och skriva in allt som behöver ändras så att det blir rätt stavat, kommaterat, rätta orden, rätta stycken och siduppdelningar. Alla bladen ligger på köksbordet. Jag ser dem varje dag där. Men varför kastar jag mig inte över det arbetet, när det nu äntligen har kommit så här långt? För att jag har ont i foten? För att jag behöver vila efter allt resande? För att det är för varmt? För att saknaden och längtan efter honom finns kvar och skjuter som pilar rakt in i hjärtat? Ja. Jo. Ja! JA! Allt. Och lite till. Kanske också en rädsla för hur det kommer bli. Jag stoppar väl huvudet i sanden som vanligt då. Jag kan ju skylla på vad som helst egentligen, för att slippa, fast det bara är att göra det jag ska göra och bevaka mina intressen, för att få ut en fin bok, rätt tryckt. Oavsett väder, ont eller inte, ledsen, arg, ensam eller vad som. Det här är ÅNGESTSKAPANDE! Därför!
Den SKA komma ut. Fast inte förrän i oktober. Efter bokmässan. Tja… vad är väl en bokmässa… som en bal på slottet med sin drömprins antagligen. Alldeles underbar. Men inte för mig, fast jag så gärna hade velat… suck….
Spennande! Og eg tykkjer serskilt mykje om tittelen på diktboki. Ei slik blanding av språk kunde ikkje vore gjort betre.
-kf
Tack! Välkommen hem igen. Det åskar och dundrar för fullt här. Jag är ensam och lite rädd. Bra att du har skrivit till mig här. Då blir jag lite mindre rädd när jag vet att det finns någon därute som tänker på mig. Har batteridriften på daton på för övrigt och dricker te för att lugna mig själv.
Usj ja, torevàªr (som vi kallar det) er utrivelegt. Men so lenge du kà¸yrer på batteri skal det vel gå fint, med dataen.
Eg kom brått på at du aldri fekk den kentsongen av meg. Vil du ha namnet (”Rosor & Palmblad”) og få tak i honom sjà¸lv, eller skal eg senda på e-post?
Går den att skicka med mejlen så blir jag glad. Nu är det lugnt ute igen.
Fantastiskt vackert omslag och en väldigt fyndig titel på diktboken. Det måste du väl vara väldigt nöjd med.
Jo det är jag mest. Lite omständlig titel bara. För lång egentligen. Den gör sig bäst i skrift.