Ibland kan jag fånga morgonens första medvetna tanke. Idag var det ”Är det måndag idag? Vad har jag missat?”
Ibland tappar jag bort tiden, som idag. Och jag har ett obehag av att en kort sekund tro att jag har försovit mig. Då är det en lättnad att upptäcka att det faktiskt bara är söndag, ännu en dag att vila ut på. Det är som om min kropp vet att den inte har återhämtat sig och faktiskt behöver mer vila, innan jag orkar gå till jobbet igen.
Jag har varit riktigt duktig igår och inte bara vilat. Lämnat in cykeln till en verkstad, gått hem, en halvmil minst. Tvättat. Diskat. Handlat. Lagat mat. Skrivit klart och skickat in en uppgift till danskan.
Får se om denna dag kan vara lika produktiv. Äsch! Dagen blir som den blir. Det räcker.