Jag har äntligen börjat skriva på mitt projektarbete till den danska litteraturkursen. Jag ska skriva om ”Palle alene i Verden” av Jens Sigsgaard och med illustrationer av Arne Ungermann. Den har jag haft en nära relation till, sedan början av 1980-talet, från metodikkursen i nordiska språk på Lärarhögskolan.
Vad är det som gör en bok så bra? En sak är bilderna absolut. Och språket. Och säkert också att känna igen sig i att känna sig som ensam i världen. Drömma om att få vara det och bara kunna ta för sig tills det inte är roligt längre och att uppleva svårigheterna med att klara allt själv. Vad är dröm och vad är verklighet? Ensamhet som ett existentiellt grundvillkor.
Boken gavs ut 1942, mitt under Tysklands ockupation av Danmark. Kanske spelar det roll med. Danmark, som känner sig alene i verden? Otryggheten. Är det verkligen så att vi är ockuperade? När vi vaknar upp och inser att vi drömt, då finns mamma där, som en symbol för det vardagliga och socialt trygga livet.
Ja, det finns många trådar att skriva om. Det här är bara några.
Jag trodde jag hade den danska boken hemma. Kanske har jag tappat bort den. Jag har beställt en ny. Den svenska översättningen har jag hittat i alla fall. Bilderna är som i den danska boken, utan översättningar på vad affärerna heter. Det är kul att se en SLIK-affär där. Det har jag inte lagt märke till tidigare. En förstautgåva säljs på ett danskt antikvariat för SEK 3105 kr.