Insikt?

Nu sitter jag här och stirrar på skärmen och väntar på mejl som inte kommer. Jag blir så TRÖTT på mig själv. Vad är det med mig egentligen? Jag är alldeles för naiv och tror på vad en del människor säger.
Om någon säger: “Vi hörs nästa vecka!”, så är jag så blåögd så att jag tror på det. Dumt! Jag kan inte lita på en del. Jag vet ju det. Och ibland kan jag ju inte ens lita på mig själv! Fast om jag säger så till någon, då håller jag på det. Eller ger ett nytt besked. Det är väl därför jag litar på när andra säger så.
Och så sitter jag här och väntar, istället för att göra andra saker. Och gör jag andra saker så är det istället för att vänta och det är inte bra för mitt kreativa flöde ett dugg! Allt jag gör då, är bara ett tidsfördriv. Jag stryker, städar, ser på tv, istället för att gå andra vägar, som kan ge mig mer, hela tiden i hopp om kontakt. Där finns en obalans helt klart i angelägenhetgraden antagligen. Så blir jag sur, orolig, irriterad, arg, känner mig som längst ner på andras lista, istället för att bry mig om mig själv och vad jag gör med mig.
Jag löser antagligen inte det här dilemmat idag. Jag vill ju lita på andra. Jag får fundera på vad jag vill göra istället. Jag vill inte vänta längre!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.