Jag och Du.

Plötsligt kommer texten till mig och jag börjar sjunga något jag inte sjungit på länge. Jag hämtar gitarren, stämmer den och spelar:

Jag och Du

Jag vet inte vem du är eller hur du ser ut
Men vi stötte visst ihop häromdan
Folk är ju som folk är mest, precis som jag och du
Vi är två bland jättemånga, som har det likadant

Är du ensam framför teven om kvällen som jag
Tror du ännu på att ensam är stark
Eller har du börjat tvivla på att allt är som det ska
Ja då har maktens lögner börjat tappa mark

Jag vet inte vad du gör eller hur du trivs med det
Tycker du som jag att ibland har du fått nog
Känner du det som om tiden sakta rinner från dig
Har du slutat se nån mening med ditt knog

Låt inte hopplösheten få dig ner på knä
Se dig om – du är inte ensam
Och när man har fått sammanhanget klart för sig
Då leder många vägar bakåt, men bara en leder fram

Min vän, vår tid är ganska knapp, vi måste lita till varann
Det finns ju mer som för oss samman än som skiljer oss åt
Och när lägena skärps och vinden blåser kallt
Blir det varmare ju tätare vi står

Var mänska ska ha rätt att känna mening med sitt liv
Men för den rätten måste vi ta strid
Vi har levt alltför länge i kapitalets slaveri
När vi enade står samman ska den tiden va förbi

Jag vet inte vem du är eller hur du ser ut
Men vi stötte visst ihop häromdan
Folk är ju som folk är mest, precis som jag och du
Vi är två bland jättemånga, som har det likadant

Inspelad av Norrbottens Järn för länge, länge sedan. Text och musik: Ted Ström
Och här nedanför en senare liveversion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *