Från min facebooksida Dana gestaltterapi tar jag denna text också hit:

Flera gånger idag har jag tänkt och reflekterat över skillnader mellan LÄNGTAN och SAKNAD. De är olika för mig.
I längtan finns det som finns, fast inte just nu, det jag kan ta på när jag har dem.
I saknaden finns det som är borta för alltid och som inte kommer igen.

Jag kan längta efter mina barn och barnbarn. Mina boplatser. Danmark. Lönen för arbetet. Födelsedagen. Pensionen. Att spela in mina sånger. Min trädgård. Mina vänner. Varm choklad med nybakade bullar.

Och jag saknar verkligen det som inte längre finns. Pappa. Släktingar som dött. Vänner som aldrig kommer tillbaka mer. Djur som inte finns hos mig längre. En frisk och stark kropp.
Jag blir berörd av djupet i saknaden.

ÖNSKAN kan vara som en bro mellan både min längtan och min saknad.
Jag kan önska att allt vore annorlunda. Jag kan önska mig en smaskig tårta till födelsedagen. Att mina vänner från förr och nu kunde finnas här och hålla om mig ibland. Att coronan skulle ta slut NU.

”Din vilja står i skogen och växer” är ett gammalt talesätt från förr. Det jag önskar kan jag inte alltid få. Min vilja spelar ingen roll.
Men ibland kan jag önska mig mirakler och magi. Kanske får jag något gott som jag längtar efter snart.

Vad längtar du efter? Vad saknar du djupt in i hjärteroten?
Vill du prata med någon om din saknad?
Du kan komma till mig. Jag kan inte trolla. Men jag är en lyssnande gestaltterapeut. Som en bro över mörka vatten… Välkommen!

I en dansk kyrka, i byn jag besökte vid Limfjorden förra söndagen, finns denna del av en altartavla. Den talar till mig och säger:
Passa på NU, lev dina drömmar och stå samtidigt kvar i verkligheten, för livet är ändligt.

När jag kom in i kyrkan spelade kantorn melodin till ”Den blomstertid nu kommer”. Det var så fint. Jag hoppas verkligen att den blomstertid kommer, också för mig.

Längtan blev för stor, jag behövde resa iväg och se något av Danmark. Färden gick med bil till Göteborg. Fick resa med en tidigare färja, för Danmark skulle några timmar senare åter stänga sin gräns för vissa regioner pga ökande spridning igen av covid-19. Tur att jag hann! Och fick åka med den finaste Stena Danica. Jag kunde sova på ett hotell i Frederikshavn, även om jag fick resa vidare i ottan, innan hotellfrukosten serverades. Hur tänkte jag egentligen… hahaha…

Jag hade ett möte att passa i en by, nära Limfjorden redan kl 9.45. Då kan man ju inte komma försent! Jag visste ju inte heller hur lång tid det skulle ta att köra dit.
Jag säger bara det! Danmark ska ses i gryningen. Å, så vackert! Att börja köra i mörkret och sedan se landskapet vakna och möta djur och natur på vägen. Så vackra himlar!

Men gäsp, vad trött jag var efter mötet! Tur att jag hade bokat ett rum på en camping redan från klockan 11, så jag kunde vila, hämta andan och planera resten av helgen där.

Jag reste ut till kusten och gick på stranden i ett par timmar minst. Åt den värsta, värsta, värsta rödspettan och pommes friten någonsin i mina dar. Nej, jag åt bara det jag måste, för att dämpa hungern. Petade ut fisken ur friteringen, och den var ok då. Till den syltan ska jag aldrig gå igen.
Sen till Netto! Min favoritaffär. Och till Jysk för att byta ett feligt örngott, som jag köpt 2018. Jodå, det gick bra.
Regnet kom i skurar. Solen sken då och då. Helt ok. Det blåste härligt vid havet.

Sov ok i rummet. Delade toalett och dusch med andra. Det gick bra, trots att jag var orolig för närhet till andra.

På söndagen började jag titta på byn från igår igen. Besökte den heliga källan. Tur jag hade stövlar på, det var lerigt. Och sen till kyrkan. Den var fin. Kantorn övade psalmerna till dagens dop. Jag gick innan. Tittade mer på en trädgård jag sett dagen innan och såg en ovanlig blomma, munkhätta. Den är giftig. Den såg giftig ut med. I trädgården fanns också en stor buske med trollhassel och ett trasigt växthus.

Sen reste jag vidare till Lökken. Märkligt att man får köra bil på stranden. Det gjorde jag såklart med.

Och sen vidare mot Lönstrup, som inte var densamma by som jag varit i under tidigt 1990-tal. Bara en massa turister nu och turistbutiker. Och jag var ju en turist jag med. Åt på ett inte så bra ställe, jag behöver bli bättre på att hitta god mat.
I byn jag besökte först, föll jag för en spandau och en birkes, de var i alla fall supergoda! Ibland ska jag bara unna mig såna godsaker!

Nu iväg till Hjörring och Bauhaus, där jag köpte en list till köket, i bok, som passar till bänkskivan. Bauhaus i Sverige hade den inte.
Åkte till Fredrikshamn och tog färjan över till Göteborg, sliten båt. Och jag var sliten efter tre intensiva dagar på resa. Sov hos min kusin och fick frukost. Klippte håret helt oväntat på sentimentala promenaden runt i Högsbohöjd. Det var länge sen sist jag klippte håret hos en frisör. Blev bjuden på lunch med min andra kusin, på en jättebra restaurang under Älvsborgsbron. Godaste maten jag ätit på lång tid, nattbakad fläskfilé med mos. Roligt att se mina kusiner! Sen hem.

Sen, sen, sen, sen, sen…. så ska man väl inte skriva. Jo, så blev det.
Tillbaka till jobbet, till ”flexibel skola”, vad det nu är. Jag är inte särskilt flexibel, men veckan gick, nu är det fredag kväll och jag är trött och ledig.
Vad månne väl helgen bjuda på? Självkarantän. Försiktighet bland människor. God handhygien. Och framförallt: ingen väckarklocka som ska ringa.