Släktforskar.

Jag sitter här i lördagskvällen, i köket, framför datorn och släktforskar. Jag tror vi har fått en ny släktgren. En familjen Olsson / Olofsson. Och nya släktingar i Amerika då med. Hur gick det till?
Jo, i kyrkböckerna står det att farfars far hade en okänd far. Modern Anna Cajsa Nilsdotter från Svartbjörsbyn utanför Boden, fick Olof Johan 18 juli 1844 i Boden, utan att vara gift med fadern.
Som dopvittne befann sig bland andra bonden och nämndemannen Olof Johansson. Han bodde i Boden 4. Där var Anna Kajsa piga.
Olof Johansson hade varit gift två gånger och båda fruarna hade dött.
1815 gifte han sig första gången med bonddottern Elisabetha Lisa Hansdotter. De fick i rask takt fem barn, Maria Lisa, Anna Maria, Olof, Olof, Anna Lisa. Inget av barnen överlever det första året utom det första som dör 13 månader gammal. Modern dör strax efter femte barnets födsel, 32 år gammal, och det lilla barnet strax efter.
Jag kan inte föreställa mig vilken sorg det måste ha varit och vilket hopp som hela tiden måste ha fötts varje gång en ny graviditet började. Så sorgligt. Så hopplöst läge.

1824 gifter Olof Johansson om sig igen med Sofia Petronella Lundberg. De får fyra barn, Olof Johan, Erik, Gabriel och lille Isac, som dör 4 månader gammal. De andra tre uppnådde vuxen ålder och en verkar ha emigrerat till Amerika. Modern dör 1842, 38 år gammal.

Olof Johansson blir änkling för andra gången. Han har tre barn boendes hemma mellan 4-13 år gamla. Inte konstigt kanske att han gör pigan med barn året efter. Och han är man nog att vara med på dopet. Mamman ger barnet samma namn. Olof Johan Olsson får han heta. Det var tydligen inte så ovanligt att barn födda utanför äktenskapet namngavs så. Senare blir Olof Johan fältjägare och bor i soldattorpet Fors i Buddbyn. Där måste han byta efternamn, till Fors.
Min farfars far blir så småningom far till många barn i två giften och släkten är genom honom jättestor. Tre syskon Fors gifter sig med tre syskon Jonsson, från Karlsmyran, Graninge. De måste ha gillat varandras familjer.

Min farfar var trolovad med Hulda Stierna. Hennes bror var gift med farfars syster. Pappa Stierna, hans två barn och svärdotter dog i spanska sjukan 1919 och farfar gifte sig senare med farmor. Så ändrades släktens gång genom pandemin som var då.

Nu väntar jag med spänning på om någon släkting dyker upp genom dna-test. Att tro att det är som jag beskrivit, det borde gå att bevisa genom dna-test. Någonstans i världen finns nog nya släktingar att lära känna.

beskrivning

Höstvisa.

Höstmelankolin griper tag i mig idag och vägen känns så lång.
Det påminner mig om den här sången.

Höstvisa
text av Tove Jansson musik av Erna Tauro

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Tidens vardag.

Oj, vad lite jag skrivit sista tiden här. Som om sidan inte fanns.
Jag har annat att tänka på. Mitt fyrtiofjärde och sista år i skolan tar min mesta tid och energi. Det är ok. Arbete, arbete, arbete! Mitt fyrtiosjunde och sista år som lönearbetare.

beskrivning

Vad mer kan livet vara? Att göra sånt som bara måste göras. Trivialiteter. Men sånt som ändå fyller tiden. Vardagligheterna. Vakna. Dricka te. Se på nyheterna. Äta frukost. Gå igenom dagen. Begrunda vädret. Klä på sig. Borsta tänderna. Bara det tar ett par-tre timmar, minst. Sedan kommer lunchen. Jag har min diet kvar, ett par kilo till att gå ner.
Så ska jag städa. Ta bort efter mig, Torka av. Ställa in disk, tömma disk. Tvätta. Sortera. Hänga tvätt. Vika tvätt. Allt ska göras från ax till limpa. Ofta gör jag väl inte klart allt. Klädhögar kan ligga och vänta på sin tur, som inte kommer. Hahaha… Jag önskar jag vore bättre på vissa saker… men ingen klagar hemma, skönt det. En del dagar kommer posten, den ska gås igenom, tidningar läsas eller i alla fall ögnas igenom.
Jaha, så kommer middagen, att handla det som behövs, använda det som finns på ett kreativt sätt, så inget blir över. Göra en plan. Variera mig lagom mycket. Och laga till maten och äta den och ta bort. Sen är det redan kväll ju med allt som är på agendan för det. Tv. Soffa. Serier. Ja, det hörs ju hur ineffektiv jag är då. Och gäspa. Jag lägger mig tidigare och tidigare. Skönt att komma i säng. Och den ska ju bäddas om med. Ibland känns det som om det var igår, tiden är konstig på det viset. En del dagar går fort, andra så lååååångsaaaamt!
Det finns säkert annat som hör till vardagspysslen. Oftast känns det som om jag stannar i dem. Kommer inte vidare. Gör inget skoj. Går inte ut. Fast jag vet att jag gör det ibland med. Lite, lite.
Undrar hur det kommer kännas med egna dagar som pensionär? Jag kommer göra samma saker. Fast inte gå till jobbet i skolan. Ingen klocka kommer ringa 05.45. Frukosttiden kommer bli som på helgerna. Längre. Kraven kommer minska. Stressen med. Jag blir min egen chef på heltid, äntligen!

beskrivning

Jag kommer göra andra saker. Vara friare att resa. Skriva mer kanske. Skriva en ny bok? Vet inte. Flytta? Vet inte. Lära mig tyska bättre? Hoppas det. Släktforska mer? Jaaaaa! Det är roligt! Rensa i förråden? Ja, det kommer jag ha tid till då. Fika med vänner mer? Absolut! Göra nya pelargoner av gamla? Japp! Det funkade i alla fall det här året! Gå ut i skogen mer på höstarna. Jodå! Kanske en tisdag. Eller en onsdag. När jag vill!
Jag kommer ha kvar min firma. Den ska igång och jag bokar tider för gestaltterapi och avspänningsmassage nu. Då ska jag ha nått klart med all städning och fixande. Tror jag på det? Nääää. Men det blir bra ändå. Det blir tillräckligt bra.

beskrivning