Nu har jag äntligen kommit en bit på väg till att få ordning i min lägenhet efter stambytet. Inget rum är helt klart. Ingen utsortering är klar heller. Men jag har målat väggen mot badrummet och tapetserat i hörnen med tapetrester som jag sparat i tio år. Den som spar, hon har! Det blir bra fram till den dag jag antingen flyttar eller tapetserar om.

Nu ska möbler flyttas, terapirum och gästrum ska skiljas åt. Terapirummet blir mer renodlat arbetsrum för gestaltterapi och avspänningsmassage. Bara ett stort skåp som inte kan flyttas blir kvar. Och så ställer jag in en bokhylla och fyller på med min gestaltlitteratur där. Väggarna ska målas om där och fönstret med. Det blir sen. Allt har sin tid. Just nu är det kaos som ska bli till ordning.
Köket är ett sorgebarn. Ännu har inte byggfirman gjort klart sitt åtagande att måla över kaklet som sitter över den nya diskbänken. De gör hela tiden fel och fel och fel som måste rättas till och kaklet har blivit uppsatt tre gånger nu. Det vore billigare att göra rätt från början kan jag tycka. Och sju veckor stambyte har blivit fjorton. På måndag börjar femtonde veckan. Får se om de behagar komma och slipa och måla det sista där då. Badrumsfönstret ska också bytas. Sen får jag ta resten av mina klagomål till besiktningen i mitten av juni.
Inte vet jag vad som händer med dem då. Jag tvivlar på att de flyttar på handfatet så att badkaret får bättre plats. Inte heller lär de fixa till de klinker som sticker upp fult på golvet. Eller byta ett dörrfoder. Om alla lister i lägenheten är fyra cm breda, varför sätter de då upp fem cm breda lister? Korkat. Det ser fult ut. Säger esteten Dana. Som själv gör fel och gör om och gör fel och gör om. Tålamod har varit en dygd. Jag är tålmodig, visst. Men det sägs att det inte längre är en dygd. Kanske är det bra det. Däremot är det sorgligt att se att hantverkarna inte får tid att göra saker bra. Snabbt ska det gå och utan mellankontroll. Ingen bryr sig om att det är fel. Bara jag bryr mig.

Nu börjar klippa gräset-säsongen. Det är både tungt och härligt. Om jag hade råd skulle jag investera i en klipprobot. Det får stå överst på önskelistan nu. Jag får så himla ont i händerna av att dra på gräsklipparen, även om jag inte blir sjuk av onda. Dessutom är det nog mer miljövänligt med en batteridriven elgräsklippare än en bensindriven klippare.

Jag ska inte bara titta ner i jorden när jag är ute i min trädgård,
utan också titta upp mot himlen. Vara i mina polariteter här. Mellan himmel och jord.
”En del av mig tillhör himlen. En del av mig tillhör jorden. Här är jag!”

Oj då, så tiden går! Skönt att tiden går! Och trist att tiden går.
Det beror på perspektivet helt enkelt. Eller så kan jag ha en förmåga att vara i alla tre tillstånden. Och möjligtvis fler, mångsidig som jag är.

Stambytet är fortfarande inte klart. Det var ingen som mätte avståndet i badrummet och jämförde det med ritningen. Så fick inte badkaret plats. Och rören ska flyttas och kakel ska bytas. Inget har hänt sedan sist där. Nya diskbänken är på plats, men hoppsan! Varför behövde hantverkaren trycka ner ena änden? Kanske för att andra änden var för låg? Utrustning som vattenpass är kanske gammalmodigt. Jag vet inte. Jag använder mitt ganska ofta. Och jag är gammalmodig. Observera min ironi här. Nu håller jag inne en del av betalningen, så får jag se om felen och det som är kvar att göra kommer fixas.

Själv har jag lagt nytt golv i hallen. Resterna av brädorna – kallas det brädor förresten – fick precis plats i klädkammaren. Bra återanvändning, istället för att slänga resterna. Där är det inte så himla perfekt med passningen. Jag bara la dem på rad. De går lätt att ta bort om någon vill det. Utifall att jag flyttar alltså. Men det lär jag inte göra i år i alla fall. Inte nästa heller. Nu vill jag njuta av ett större badrum. Och fint hallgolv.

Ett rum i taget ska bli klara att användas som vanligt. Köket ska bli rent igen. 27 skåp och lådor har jag. Bara när jag måste gå igenom allt vet jag sånt. För att bocka av hur duktig jag är när jag städar. Och fyra lådor och två skåp är kvar.
Förr i tiden var jag bra på att starta projekt, men inte att avsluta dem. Jag tror faktiskt jag har blivit bättre på det. Jag har förändrats. Precis som mitt hem. Märkligt hur det yttre och inre kan följas åt. Och nu ska jag ta och göra klart i köket, med bra musik som sällskap. Bara att jobba på. Tack och adjö, tills nästa gång.