Vägmärken av Dag Hammarskjöld.

Jag ville läsa Vägmärken av Dag Hammarskjöld och beställde den på nätet. Trodde jag. Istället kom häftet Vägmärken och vägmarkeringar. Så snopet. Och överraskande knasigt kul.
Nu har jag köpt boken på ett antikvariat istället, det känns faktiskt rätt med en gammal bok, en förstaupplaga i tredje tryckningen. Kallas det då verkligen för en förstaupplaga förresten? Fyrtioåttande – sextiotredje tusendet. Tryckt 1963.
Redan på den tiden särskrev de tydligen. Titeln har inget bindestreck. Den sista upplagan från 2005 har det. Bra det!

Konstigt nog har jag inte läst den tidigare. Nu är det dags. Jag läser lite här och där, bläddrar i den från början till slut. Allt är inte enkelt och lättillgängligt. Det märks att han var en tänkare, han vände och vred på sina maximer, små berättelser och dikter. Jag kan inte låtsas att jag förstår. Det som verkar enkelt i första stund, blir något annat i nästa.

beskrivning

“Tystnaden är rymden kring varje handling och varje samliv som människor. Vänskapen kräver inga ord – det är en ensamhet befriad från ensamhetens ångest.”

“Är icke tomheten när larmet tystnar den rättvisa belöningen för en dag ägnad åt att hindra andra att negligera dig?”

“Tiden rinner undan, anseendet växer och dugligheten sjunker -.”

“Den lilla grabben tar ett par skeva skutt på ett ben, utan att ramla. Och fylls av beundran för sin duktighet, dubbelt stark eftersom det finns åskådare. Blir vi någonsin vuxna?”

“Du frågar om icke dessa anteckningar till slut är ett svek mot den livsväg de själva vill utstaka?
Dessa anteckningar-? De var vägmärken resta när du nått en punkt där du behövde dem, en fast punkt som icke fick gå förlorad. Och så har de förblivit. Men ditt liv har ändrats och du räknar nu med möjliga läsare. Kanske du rentav önskar dig dem? För någon kan det dock få betydelse att se en ödesväg om vilken den levande ej ville tala. Ja, men endast om dina ord har en ärlighet över fåfänga och självbespegling.”

Jag både ler och förundras över orden och undrar över denne mans ensamhet, pliktkänsla, närvaro, tankar om döden och samtal med Gud. Önskar att jag kunde få kontakt med honom, vara nära en stund och andas tillsammans i ett ordlöst möte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.