Hemkommen från jobbet nyss. Sitter i sängen alldeles stel och orörlig, bara fingrarna som skriver det här är med och ögonen. Huvudvärken är över från i morse. Lågtrycket med kanske. Jag är så trött bara. Hela dagen har varit en hel räcka med besök, prat, spela spel, ordna med papper, ringa, mejla. Så intensivt. Jag är helt slut nu.
Igår la jag mig sent med och vaknade tidigt. Kunde ha sovit ett par timmar till. Har inte ätit något sen i morse. Inte bra.
Hade jag orkat skulle jag gråta lite. Spilla över en stund. Släppa spänningen jag gått med hela dagen. Jag orkar inte ens räkna till ett två tre fyra fem xxx dagar kvar. Ja, nu kommer tårarna… Och tankarna på min olyckliga kärlek får ta plats en stund, han är antagligen nöjd och glad. Hoppas det!