Igår var jag borta hela dagen på Familjekonstellationer. Det är ett sätt att arbeta med relationer och ordningar inom familjer och man kan få en annan syn på olika dilemman man kan ha i livet.
Jag var med som observatör och fick vara med i en konstellation. Det är väldigt märkliga ting som kan hända och vad det sen blir av det, får man sällan veta. Ändå känns det kraftfullt och mystiskt. Jag vet inte om det handlar om en slags manipulation, en dröm om hur det skulle kunnat vara. Det är ingen terapi. Man får lita på känslorna och rörelserna som kommer och följa flödet.
Jag kom hem vid sextiden och somnade rätt så direkt. Jag var helt utmattad efter dagen.
Nu har jag sovit i stort sett tolv timmar. Det är ovanligt. Senaste tiden har jag sovit rätt dåligt. Somnar sent. Vaknar tidigt. Jag lever vidare med energilösheten. Jag har svårt att sätta igång med mina projekt, fast jag vet att det är bra för mig att vara i rörelse av något slag.
Så är det den femte söndagen i april. Ingen smeker min kind. Ingen häller upp ett bad. Ingen finns här som jag tycker om och som tycker om mig. Jag är som vanligt ensam med katten här på morgonen. Så är det. Kärleken kom och kärleken gick. Anne Linnets ”Söndag i april” böljar ut i havet igen.
Och till sist har jag kvar frågan till alla er som är duktiga på att känna igen musik:
Vad heter den här låten som jag nynnar på? Jag behöver veta det. Så lyssna här och berätta för mig vad det är för låt jag har i huvudet. Jag vet att den är svensk och från början av nittiotalet möjligen. Hoppas att du kan hjälpa mig med detta!
Vad är det för låt? Lyssna här