Nu är jag ledig några dagar för att ha påsklov. Ännu har inte någon stilla frid infunnit sig, det kanske kommer… Jag känner mig bara väldig ambivalent till en massa saker. Vill städa – orkar inte helt och fullt. Vill koppla av tankarna från skolan – tänker väldigt mycket på skolan. Vill åka till Norrland – stannar hemma. Vill vara en duktig viktväktare – tröstäter. Vill vara glad och lättsam – är det inte! Känslorna åker berg- och dalbana med mig. Och jag har tråkigt – som om det inte räckte med allt annat.
Så kommer de eviga frågorna: Vad vill jag? Och hur vet jag att det är det jag vill?
Jag vill vara hemma och plugga tysk fonetik med Mikael. Fonetik är roligt och stunden ihop med min äldste son är både ovärdelig och mysig.
Jag vill städa och ha det fint omkring mig. Mina ögon lider av att se oordningen. Jag har ingen hög stökribba just nu och jag är hemma och ser allt som ska göras.
Jag vill jobba med min tabell om porslinet, det ger mig en viss tillfredsställelse att se tabellen förfinas och bli bättre. Än är det en bit kvar att göra där. Jag känner mig nöjd.
När jag är mitt i något som jag gillar, så mår jag som bäst. Se där, vilken ledtråd jag just gav mig!
I förrgår köpte jag en omelettform F3 för 40 spänn i en loppis/antikaffär. Formen var både väl använd, smutsig och full med ingrott svart fett. Jag tog helt enkelt ugnsrengöring och sprejade på den och vips, så blev den mycket finare. Sånt gör mig glad.
Energi – kreativitet – nöjdhet. Det behöver inte vara stora saker som ger den här känslan.
Jag har ibland svårt att fokusera på det positiva när det gäller mitt eget liv. Jag hör mina inre röster som säger hur jag borde känna mig och borde vara, som en trist gammal bandinspelning som går runt, runt. Ibland finns det andra människor som säger det åt mig. Kanske är det såna spökröster som dyker upp i en ledig vecka av ostrukturerad tid, när garden är nere lite extra? Då är det särskilt viktigt att hitta den egna inre sanna rösten som alltid är uppbygglig.