På gatan bredvid min, sitter pilfinkarna i flockar i häcken och kvittrar i solen när jag går förbi. Gamla minnen vaknar. De har alltid suttit där och sjungit i solen. Och kommer jag för nära, då kryper de in i buskarna och blir som osynliga där.
Den här bilden är från en solig dag i september. Sedan dess har det väl varit mest grått och regnigt, vad jag kan komma minnas. Långtidsminnet kanske fungerar, men inte korttidsminnet! Håll till godo med det, tills jag minns att skriva något till nästa gång.