Så härligt körsbärsträden blommar i Kungsträdgården. Folk vallfärdar dit för att titta på alléerna och fotografera blomsterprakten.

Att stå under träden är också en mäktig känsla. Att kunna se blommande träd efter träd efter träd är maffigt! Att himlen är rosablommande är njutbart.

När jag ser bilden med bara blommor mot himlen, glömmer jag världen runtomkring. Står jag verkligen på samma plats? Är det verkligen samma värld? Kanske inte.