I natt låg jag vaken länge, i natt igen. Jag har många tankar som flyger omkring i mitt huvud. En handlar om tid. En annan handlar om att passa in.
Jag såg mig själv som en pusselbit. Ibland passar jag in och glider ner på rätt ställe och blir en del av ett hel bild. Ibland passar jag inte alls in, jag känner mig inte alls på rätt plats och är bara nertryckt på en ledig och för liten plats. Det som sticker ut måste tas bort och justeras och passar sedan ändå inte in. Jag såg inte att platsen var för stor för mig, märkligt nog.
En del sammanhang och platser ger mig stort obehag och en del annat ger behag, insåg jag då tydligt. Nästa tanke var att tänka på vem, vad, var jag är ämnad att vara. Och att om jag vågar ta plats att vara den jag är, så ger jag också utrymme till andra att vara det de är.
Duger jag för mig själv? Jag har en stark drivkraft i mig att vara den jag är och känna det jag känner. Jag vill vara fri framför allt. Och passar det inte för andra, så får det vara. Där är jag idag.