Kära Dagbok!

Året tjugohundra-nollsex tar slut idag. Ja just det. Ännu ett år har gått, mitt första år som ensamlevande. Året både började och slutade med kärlekssorgen. Däremellan fanns en berg- och dalbana. Jag gick hemma mellan jobb. Det var nio månader av vila, väntan, kurs, skrivande, bearbetning, återhämtning, ekonomisk osäkerhet, sång och annat. Jag fick sedan det jag ville ha, ett nytt jobb, där jag trivs jättebra. Och jobbet är viktigt, men inte allt. Jag hoppas att jag har stabilitet nog nu att hålla mig med fötterna på jorden, trots att andra runt omkring mig har det svårt. Jag behöver mitt lugn och åter ha en fast grund i mitt liv, när så mycket har gungat under de två sista åren. Kanske är det särskilt viktigt nu för mig när jag lever ensam och inte har någon som kan hålla om mig i vardagen.
Jag har stora kontraster i mitt liv, mellan att jobba och vara hemma. Mellan att träffa arbetskamrater och vänner och komma hem till mitt eget liv. Mellan att ha en viss energi och att inte orka alls. Mellan att ta tag i eller släppa. Att se att jag gör mina val. Och att acceptera att andra gör sina val. Kontrollen över vikten har jag tappat helt under året. Jag känner inte igen kvinnan i spegeln som är jag, med putande mage och rumpa. Är hon här för att stanna eller kommer jag att ta tag i vikten och motionen en dag år 2007? Vad vill jag? Bryr jag mig egentligen? Kan jag duga för mig själv som jag är? Jag har blivit modigare med att visa upp mig som jag är, både ledsen och arg. Det är skönt att ibland sluta låtsas vara någon jag inte är. Jag är oftare arg utåt och säger ifrån mer. Ilskan får jag bli vän med har jag bestämt.
Jag har fyllt femtio. Nu är det sagt. Skönt att bli äldre. Och skönt att det är klart och aldrig kommer hända igen. Jag får stor ångest av att fira födelsedagar och särskilt jämna årtal.
Jag åkte till Danmark som jag ville. Och jag vill fortsätta att åka dit under året som kommer. Det blir nog en resa till Skagen nästa gång med bil och kan då ta med min cykel i bagaget. Sångerna blev inte inspelade som jag tänkte de skulle bli. Ska jag ta tag i det igen? Jag behöver hjälp med det.
Till sommaren kommer stora saker hända, det är både jobbigt och spännande att se fram emot. Huset i Norrland behöver få en sida ny fasad. Planering, pengar, energi och samarbete kommer att behövas. Ensam klarar jag det inte. Kursen slutar i april. Hur ska det gå? Vad kan så hösten komma med? Jag har inte en aning. Där är det helt tomt.
Jag går i Nyhavn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.