På väg hem, på pendeltåget, satte sig ett par ner på varsin sida av mittgången. Kvinnan var arg på mannen och skrek åt honom: ”Håll tyst, jag går hem och du får gå till … Jag vill inte se dig!”. Mannen svarade tyst och försynt på hennes utbrott. Sedan somnade hon där hon satt. Mannen tog fram en öl ur en stor bag på hjul och öppnade den efter ett tag. Stationen innan jag skulle gå av, då föll kvinnan sovande ner i famnen på en kvinna på sätet bredvid. Mannen ursäktade sig och henne med att ”Vi har varit på Åland.” Och kvinnan bredvid, som blev en kudde, hon bara sa: Låt henne ligga. Det gör inget. Hon kan få sova här. Jag ska inte av än.” Jag satt där mittemot och förundrades över denna kvinna som visade sån vänlighet till en okänd, sovande, full och möjligen fortfarande arg kvinna.